För många kanske det är enkelt att kunna ta dag för dag och tänka steg för steg men min hjärna kan verkligen inte tänka så hur mycket jag än försöker, Både soc och min utredare och många andra säger åt mig att bara ta dag för dag fast vad gör man om man inte klarar av det?

Mitt hjärna går på högvarv hela tiden oavsett vad tänkarna säger som tex. nu när jag kämpar med mitt missbruk om att leva ett nyktert liv så är man vill vilja hela tiden att allt ska ordna sig nu på direkten även fast jag vet innerst inne att det aldrig kommer funka så. 

Mina dagar nu är så sjukt långsamma, känns bara som att man står och trampar på ruta ett och många dagar vill jag verkligen ge upp och dra mig in i missbruket igen för att få slippa känna hela denna fruktansvärda smärtan. 

Det går inte en ända dag som jag inte lever utan ångest och med tanken på att ge hela livet och lämna denna jorden men kämpar väldigt mycket för mina närmaste, är tacksam till min flickvän för utan henne hade jag nog inte orkat kämpa. 

Är det bara jag som inte klarar av att tänka att ta dag för dag eller är jag helt ensam om detta?
Det var är så hä kring alla plan, det är samma sak med drömmar och mål i livet som alla dagar som jag längtar efter att komma ut och resa så känns det som att jag vill göra det på direkten även fast jag vet att det är helt omöjligt, samma sak som en av mina stora drömmar om att flytta från sverige och aldrig komma tillbaka så vill jag göra det nu eller om max en vecka. 

peace out <3