Redan i väldigt tidig ålder så förloade jag min pappa, jag var bara 8 månader när han somnade in även om jag vet och är glad att att somnade in i sömnen så har han varit en saknad bit i mitt liv, många månger har jag tänkt och undrat hur det känns att ha en egen pappa, bara känslan att ha en pappa har varit en stor saknad bit i mitt liv. 

Som liten kände jag mig väldigt sårad samtidigt som jag kände en stor ilska inom mig för att han lämnade mig för jag förstod aldrig varför man lämnade sin son på det sättet men idag vet jag bättre och vet mer om honom, min var periodare på alkohol men var en jävel på att arbeta har jag fått höra.

Dom som kände min pappa sa att han alltid var en snäll människa vilket jag har blivit glad av att höra sen har jag även fått höra nu i mitt vuxna liv att han hade också precis som jag väldigt svårt med att hitta sig själv och ju mer jag har fått höra om honom ju mer har jag förstått att jag mer lik honom än någon annan i min familj.

Kommer ihåg i tonåren så tänkte jag ofta om att när jag träffar han igen så ska han få en örfil för att han lämnade mig men den ilskan växte bort med åren. 

Vet inte vad jag ska skriva mer nu då jag är ganska nyvaken men, Sovgott pappa så hörs vi nog en dag <3 <3