Tänkte dela med mig av mitt liv med funktionshindret ADHD eller damp som det hete när jag var barn.
Som barn var det rena helvetet att ha ADHD och inte förstå varför man var annorlunda mot andra människor även fast lärarna diskuterade ganska vilt om att jag hade adhd som hete damp på den tiden, och jag förstod verkligen inte varför jag blev så arg för småsaker som inte andra blev, och det ända som hände utifrån det var att barn kallade mig för ''jävla damp unge'' och föräldrarna brydde sig inte ens för allt var bara mitt fel oavsett hur situationen såg ut så var allt bara mitt fel. 

Och detta fick jag leva med dagligen tills högstadiet då jag började falla för grupptryck och lekte bara allmänt tuff och hamnade med dom större killarna som kunde slå alla som retade upp mig och lärare brydde sig inte på denna tiden oavsett vad jag gjorde så körde på med detta spel med våld och tjafs mot både lärare och elever tills slutet av nian då dom började förstå varför jag aldrig gick till lektioner, och anledningen var för jag hade ingen konsetration så detta är väl anledning varför jag aldrig fick tillräckligt med kunskap för att komma in på gymnasiet men konstigt nog så kom jag allt in ändå. 

Men dom började i alla fall fundera nu i tiden när jag skulle börja gymnasiet om jag kunde ha ADHD så gymnasiet var nog nästan min värsta tid, jag fall ihop med andra som redan hade ADHD och det vi gjorde under gymnasiet var att bråka och slåss och under denna tiden fick jag min första domstol också för misshandel en sak av alla saker som jag ångrar idag. 
Kan även säga att jag var nära X antal gånger att bli utslängd från skolan på grund av att jag var allmänt bråkig och sket i hela skolan även om jag förstår idag varför dom gjorde som dom gjorde. 
Men i slutet på gymnasiet när jag gått om några klasser och gick sista året och var runt 21 år då började dom sätta in mig på en ADHD utredning och det visade sig att jag hade någon sorts av ADHD och hur mycket jag än vägrade ville dom att jag skulle ha denna jävla skit medicin som heter concerta som säkert kan funka på vissa men inte på mig för denna medicin satte in mig i ett missbruk i slutändan men det tar vi senare.

Efter gymnasiet började jag en musiklinjen och detta var första gången som jag sköte skolan och fick hålla på med någonting som jag verkligen älskade att hålla på med, fick sitta och skriva texter och göra musik på dagarn och det funkade kanon och kände glädje och fick känna mig stolt. 

När musiklinjen tog slut utifrån igen hade redan i slutet på musiklinjen börjat överdoserat denna medicin men hade det ändå under kontroll men tiden gick och jag började överdosera mer och mer och jag började även dricka väldigt mycket och drack nog minst 3 dagar i veckan och var alltid riktigt packad då, minns en gång så var jag så packad att jag la mig mitt på vägen men två personer såg mig och hjälpte mig att komma hem. 

Åren dom gick och min medicin gick över till ett missbruk och ett allt kriminellt liv och sen gick det åt helvete och visste inte hur jag skulle ta mig ur denna skiten men flyttade upp till Värmland till en trygg person och var hög som ett hus men blev välkommen på sättet jag vill bli och fick hjälp med mitt beroende och tog mig ur detta.
Detta ville jag förklara för att uppmärksamma er om att vara försiktiga med ADHD medicin som concerta eller liknande, Concerta för mig är samma sak som amfetamin. 

Att försvinna från intressen man brinner för kan vara livsfarligt för någon med ADHD och idag har jag mer kontroll på min adhd och lever omedicinerad men har vissa problem som jag kanske får kämpe med i hela mitt liv.

Hör att det kan vara lite konstigt med denna text men detta är del 1 och en ny del kommer nog sen med en mildare verision om hur min ADHD är idag om någon vill höra mera. 

Jag har lärt mig att ADHD är bra att få bekräftat i så tidig ålder som möjligt för annars blir man en vilsen själ som inte förstår varför man är som man är. 

Peace out <3