Tänkte dela med mig av mina egna tankar om mina känslor om att vara annorlunda och tänka långt ifrån vad väldigt många människor gör.

Som barn föddes jag som en drömmare och följde alltid mina drömmar oavsett vad människor sa, minns tiden när jag var aktiv och skrev mycket musik när människor att jag var tondöv och inte hade någon känsla och att jag borde lägga musiken på hyllan och det är väl dessa hatare som fick mig komma så långt som jag gick med musiken. Jag drömde aldrig om att bli världskänd eller något utan ville bara bevisa att oavsett vad människor tycker så når man alltid dit man vill om man har motivationen och drömmer tillräckligt mycket. Jag kom in på musiklinjen ''beats thymes and academy'' och var till och med riksintag eller vad det heter för att komma in, detta gjorde en vändning i musiken här fick man stå på scenen och man fick rätt kritik och fick oerhört mycket beröm av lärarna och eleverna från att knappt veta vad en bastrumma är till att gå ur med super bra omdöme och släppa min första EP som hete ''har lämnat gatan'' Efter denna skolan så var det mycket spelningar runt omkring i Västkusten och sen flytta jag till värmland för att ta hand om drogerna men i samma veva kämpade jag med musiken oerhört mycket och dagarna gick och jag kämpa tillsammans med min producent som jag arbetade mycket med och det slutade med att jag nåde min dröm som var ett mål och yes jag blev signad av ett skivbolag och nu satte musiken verkligen fart, kändes som jag inte gjort något annat än att släppa singlar och vara ute i varje stad och spela, det var verkligen bokning efter bokning fick till och med åka till dom stora städerna som stockholm och spela. Dagen jag flytta tillbaka till västkusten så gick det inte sämre precis men jag hade spelat så mycket redan nåt min dröm så skratta åt alla som en dag hade hatat och levde loppan men kom till alla gig helt fel, hade blivit utsatt för dom 4 bästa artisterna i västra götaland och skulle på ett gig där det var låtskrivare till melodifestivalen och massa men jag fuckade det totalt och kom dit bakfull. 
detta är bara en bråkdel av en en av mina drömmar som jag har nått. 

Men sen finns det andra sätt som jag känner mig annorlunda på och jag blir verkligen hakad för hur jag var/är som person för att jag tex. inte är den som tänker att man måste ha jobb eller tjäna massa pengar jag bryr mig mer om hur man ska leva för att må bra. Så många gånger jag sumpat arbeten för att jag inte vill ha ett vanligt arbete, ska man ge mig ett arbete få man nog ge mig ett arbete som ingår i mina personliga intressen. 

Till dom som kritiserar och har åsikter hur människor ska leva gör inte det låt människor leva och lär känna sig själv med misstag och gå sin väg och låt människor tänka hur dom vill och vara som dom är så dom når sina mål. 

I vissa perioder ser jag inte ens ADHD och liknande funktionshinder som någon sjukdom utan mer som en personlighet.
peace out <3