Jag har aldrig varit som andra eller tänkt som andra och minns denna personlighet som barn att detta var riktigt jobbigt för mig då människor bara sa att jag gjorde fel eller tänkte på fel och fick knappt må dåligt för att barn/ungdomar/vuxna alltid påpekade detta på mig men jag vet idag bättre och tycker idag att vanliga/normala människor är tråkiga samtidigt som jag inte ens vet vad normalt menas, för normalt är väl egentligen bara ett ord som mänskligheten har kommit på som alla andra ord som exissterar. 

Vanliga frågor som många gånger gått i mitt huvud är vad är normal, tänk normalt, vad menar ens människor med detta, när vi egentligen bara ska kämpa med att hitta oss själva och vi är dom vi är. 

Oj ser nu när jag skriver att jag skrivit lite knasigt som vanligt och kanske ser flumigt ut. men vill bara säga till alla va dom ni är och försök aldrig va någon annan för någon annan utan bara för dig själv. 

Måste säga en till sak innan jag avslutar, sen förra inlägget så känner jag nu fan vad skönt det är att skriva det känns typ som att sten efter sten plockas bort från min tyngd som jag hållit i hemlighet i hela mitt liv, då jag är uppväxt med att personliga saker håller man bara inom släkten men fuck det snacket nu kör jag mitt race. 

Tack för mig :) <3